Den italienska invasionen av Etiopien; en berättelse om mod och diplomati under ledning av kejsarens son
Etiopien, det gamla landet i Östafrika, har en lång och fascinerande historia fylld med kraftfulla härskare, heroiska strider och en unik kultur som motstod kolonialismens vågor. Bland de många bemärkta figurerna som präglat Etiopiens öde sticker prins Asfaha Desta ut, en man vars mod och diplomatiska skicklighet skymtade under den italienska invasionen av 1935-1941.
Asfaha Desta föddes 1896 i Addis Abeba, son till kejsar Menelik II och hans favoritfru, kejsarinnan Taytu Betul. Som barn levde Asfaha i skuggan av sin äldre halvbror Lij Tafari Makonnen (senare kejsare Haile Selassie I) och fick en traditionell utbildning som förberedde honom för ett liv inom den etiopiska aristokratin.
När krigsmolnen började samlas över Etiopien på 1930-talet, stod Asfaha redo att försvara sitt land. Han var en passionerad patriot och trodde djupt på Etiopiens suveränitet. Han organiserade frivilliga grupper av unga etiopier för att träna i guerillakrigföring, förberedde sig på det oundvikliga mötet med den italienska invasionsstyrkan under Benito Mussolinis ledning.
Den 3 oktober 1935 kränkte Mussolini Etiopiens territoriella integritet genom att invadera landet från nordöst. Den italienska armén, utrustad med moderna vapen och stött av flygplan, avancerade snabbt mot Addis Abeba. Etiopiernas armé, trots sin tappra kamp, var överväldigd av den överlägsna italienska styrkan.
I denna kritiska situation tog Asfaha Desta på sig en viktig diplomatisk uppgift. Han reste till Europa för att söka stöd från europeiska makter och FN (som då hette Folkoliget) för Etiopien. Hans uppdrag var inte lätt. Europa var i själva verket splittrat, med vissa nationer som sympatiserade med Italien medan andra uttryckte oro över Mussolinis expansionism.
Asfaha Desta mötte meddelandet från de europeiska länderna med en blandning av besvikelse och förbittring. De flesta stater var relativiskt passiva och ville inte riskera att dra sig in i konflikten. Asfaha, dock, gav inte upp. Han fortsatte att argumentera för Etiopiens sak, betonade den italienska aggressionen och underströk det värdefulla bidrag som Etiopien kunde ge till den internationella gemenskapen.
Till exempel deltog Etiopia i ett första världskrigsprojekt tillsammans med Storbritannien genom att leverera soldater till östafrikanska krigsskådeplatser. De etiopiska soldaterna, trots brist på materiel och utbildning, kämpade tappert och bidrog till den allierade segern.
Dessutom förde Asfaha fram Etiopiens unika kulturarv och dess potential som en fredlig bro mellan Afrika och resten av världen. Han betonade behovet av att respektera suveräniteten hos nationer, stora som små, och understräckte farorna med kolonialism och imperialism.
Trots Asfaha Desta framgångsrika diplomatiska insatser lyckades han inte övertyga europeiska länder att ingripa aktivt i Etiopien. Mussolini fortsatte sin aggression, erövrade Addis Abeba 1936 och etablerade en italiensk marionettstat under namnet Italienska Östafrika.
Asfaha Desta återvände till Etiopien efter att ha sett Europa svika hans land. Han deltog i den etiopiska motståndsrörelsen, som stred på olika fronter för att befria landet från italiensk ockupation.
En tabell över Asfaha Desta diplomatiska insatser:
| Land | Möte | Resultat |
|---|---|---|
| Frankrike | Paris | Ljumma respons |
| Storbritannien | London | Öppet stöd men inget direkt ingripande |
| Italien | Rom | Förtalas och förklarades “persona non grata” |
Den italienska ockupationen varade i fem år. Under den tiden led Etiopien under italiensk brutalitet och förtryck. Men det etiopiska folket gav inte upp hoppet om frihet. Asfaha Desta fortsatte att strida mot italienarna, inspirerade av sin tro på Etiopiens framtid.
1941 befriades Etiopien med hjälp av brittiska och koloniala styrkor. Kejsare Haile Selassie återvände till Addis Abeba efter exil. Asfaha Desta fick erkännande för sina insatser under kriget, men han valde att leva ett relativt lugnt liv efter friheten.
Han fortsatte att arbeta för Etiopiens utveckling, deltog i kulturella och utbildningsinitiativ. Han dog 1972, lämnade efter sig ett arv av mod, patriotism och diplomatiskt skicklighet. Asfaha Desta är en av de många glömda hjältarna från den italienska invasionen av Etiopien. Hans historia förtjänar att berättas och inspirera oss alla.
Slutligen, även om europeiska makter inte svarade på Asfaha Desta’s vädjan, hans kamp för rättvisa är ett exempel på en man som stred mot överväldigande odds. Han visade världens ledare att Etiopien inte skulle ge upp och fortsatte att vara en symbol för mod, stolthet och oberoende.